Ja tänk om jag hade vetat, liksom fått facit i förväg.
Jag önskade det så otroligt mycket för sju år sen, eller egentligen började det redan våren för 8 år sen. Idag har jag facit och vet att det var rätt och värt allt.
Jag tänker även att det hade varit fint med ett facit när jag tyckte att lillebror var den drygaste och mest irriterande lilla varelse som var tvungen att finnas i mitt liv. Alla gånger mamma och pappa hade fullt sjå med att sätta oss så att vi inte kunde sparka på varandra.
Då hade det verkligen inte skadat nån av oss att få se vilken fin relation vi skulle få. Hur han är den bästa morbrorn min (vår) dotter kunde få. Han som säger att "Barn är 90% jobb och 10% kul" men ändå frågar "får jag vara barnvakt då?"
Men som nån klok har sagt "det är inte alltid målet som är viktigast utan resan dit" och så kanske det är. Jag kanske behövde min resa för att det skulle bli så här. Vem vet. Där finns det inget facit och där vill jag nog inte ha ett heller.
Är det nån gång du hade önskat att du haft facit?
Om livet i stort & smått, från min vardag & mitt perspektiv. Mellan skuld & nåd. Jag lever mitt liv så gott jag kan & kämpar mer ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Layouten är sisådär, gillar färgerna (vem är förvånad?!) men det ska pillas lite till. Få inläggen som jag vill ha dem, enhetligt typsnitt o...
-
Jag hittade en tjej på instagram, minns inte riktigt hur, men jag började följa henne. Hon höll på med en bok. Så nappade ett förlag. Sen et...
-
Vi; jag mamma & Karro var på tv-inspelning igår. 9:30 klev vi på tåget & 22:41 klev vi av tåget hemma igen. Vilken dag! Vi var med...
Jo det händer. Fast det händer också att jag är tacksam att jag inte visste.
SvaraRaderaJa men absolut. Är helt med dig.
Radera