Under radarn

Alltså jag har varit lite under radarn
Har påbörjat en utbildning som jag behöver ha för att jag har lastbilskort
Sliter med allt hemma
Maken har en sjukt intensiv arbetsperiod nu
Känslospröten är påslagna på max & jag önskar jag kunde vrida ner dem lite grann, kan knappt se något (äkta eller ”tv-påhitt”) om barn utan att tårarna faller och jag skulle vilja hålla dottern i famnen konstant & vira in oss båda i bubbelplast
Funderar på hösten; både vilken förskola vi får och hur det ska bli med jobb för mig
Morfar skrämde, iaf mig, och jag trodde det var dags att säga farväl. Han som är mitt livs kärlek. Han är inte den morfar som jag minns & kommer att minnas honom som men jag vill helst att han aldrig ska dö ändå. En gång gjorde vi en pakt om att han inte skulle dö innan han fått se mitt barn. Gissa om det spökade när jag var gravid.....
Jag sover själv i natt, vilket var välbehövligt men ändå vaknar jag av att jag hör båda de små
Tankar som flyger & far
Ångesten som vägrar släppa sitt grepp
Ja jag är lite under radarn
Men snart så
Jag lovar
Älskar att vara med blogg igen