Alla blåmärken är inte fysiska

Läste tidningen Dagen & en artikel golvade mig totalt. 
Frida skulle kunna vara jag. 
Hennes ord mina

Fast jag tycker inte lika om kyrkan. 
Jag hade slutat gå dit för han ville inte följa med. Jag fick gå ensam & när jag gjorde det blev han sur för "då prioriterade jag något annat högre än vårt äktenskap & vad skulle Gud tycka om det?" 
Så om nån från kyrkan hade frågat hade jag nog ljugit & jag tror inte de sett igenom mig. 

Läs den! Otroligt välskriven & om ett ämne som verkligen inte är lätt. Vare sig för den som är i det eller dem som står utanför. 

2 kommentarer:

  1. Det var väldigt bra skrivet. Och speglar en verklighet som säkert är vanligare än vad någon vill se. Sen är det förstås en fråga vad en församling kan göra mer än att vara en trygg plats. Svårt det där, för den som vill dölja vill också bli sedd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag varit kvar i min hemförsamling hade de nog reagerat, för de har ju ändå sett mig sen jag var nyfödd & känner mig.
      För församlingen där jag var inflyttad var det inte alls lika lätt att se att den där tillbakadragna lite ängsliga inte var jag.
      "Hemma" hade jag inte kommit undan med en lögn. Minns att en av de jag växte upp med kom med frågor under en midsommarkonferens då han inte riktigt tyckte att saker stämde, men vad kan man göra på en helg....

      Radera