Kärleken

Jag har hört så många säga att 

"du har inte älskat på riktigt innan du älskat ditt egna barn" 

Jag har aldrig accepterat det. 

Nu har jag en 19 månader gammal dotter. 

Jag kan med säkerhet säga att jag har visst älskat på riktigt innan hon kom in i mitt liv. För annars hade hon aldrig blivit till. 

MEN däremot har jag aldrig älskat så fullständigt ovillkorat som jag älskar henne. 

Att älska maken innefattar någon slags krav på motprestation; han bör älska mig tillbaka, vi bör tillbringa tid tillsammans, han bör vara trogen, behandla mig på ett bra sätt osv. 

Men den här lilla människan, ja du, hon skulle kunna säga upp kontakten med mig & jag skulle fortfarande älska henne. Jag skulle inte bli glad eller uppskatta det men jag skulle lika fullt älska henne. 

En bloggvän har fått gå igenom vad ingen skulle behöva vara med om, h*n får själv avslöja sig om den vill, och skriver så bra i ett inlägg; "vi fördömer det han gjort men han är vår son & vi älskar vår son". 

Just så.

En natt när det hade varit ovanligt många uppvaknanden, ammande & tröstande så satt jag i gungstolen med liten i famnen & kände att "ska det alltid vara så här!?!". Då slog det mig med full kraft. Det är så här Gud älskar oss. Vi sliter nog bra på både hans tålamod & ork ibland & går nog inte alls de vägar som han ser vara bäst för oss, men ändå så slutar han aldrig älska oss. Vi får om & om igen komma hem & krypa upp i hans famn & bara "pappa jag behöver att du håller om mig". Därmed inte sagt att vi kommer undan med vad som, men han slutar inte älska oss. 

Jag har levt ett väldigt lugnt & skyddat liv i jämförelse med många andra. Men jag har gjort saker som jag inte är stolt över, saker som fått mig att tvivla på att Gud verkligen älskar mig. Kan han verkligen...? Men den där gången....? 

Så varje gång jag sitter & vaggar liten i gungstolen får jag uppleva hur jag vaggas av Gud. Jag blir "överbevisad" om hans kärlek till mig. Jag kan riktigt höra orden "jag accepterar inte beteendet men jag älskar dig alltid. Kom kryp upp i min famn, jag ska ge dig ro." 

Så som du älskar ditt barn, lika ovillkorat älskar Gud dig. Glöm aldrig det.